Kräftor hör ihop med snaps, och snaps hör ihop med visor. När festen är som bäst ljuder sången nästan oavbrutet.

Stämningen är på topp, sångböckerna öppnas, sången ljuder, snapsglasen töms och värmen sprider sig i kroppen. Sång och snaps är helt enkelt en oslagbar kombination. I den svenska och finlandssvenska traditionen dricker man främst akvavit till kräftorna, men i Finland dricks också okryddat brännvin som vodka eller Koskenkorva. Enligt etiketten hör det till att dricka minst en snaps under festen, och den avnjuts tillsammans med den första kräftklon.

 

Den skandinaviska traditionen med snapsvisor har sina rötter i 1700- och 1800-talets Sverige, men de muntra och framför allt högljudda sångerna hör också till de finländska festtraditionerna. Till exempel Helan går är bekant också för dem som knappt smakat på snaps.


Var fest har egna visor

Snapsvisorna hör till flera olika högtider – förutom midsommar och jul, också student- och familjefester. Ceremonimästaren eller någon av gästerna kan föreslå en visa när som helst under festen, och de andra stämmer in och tar en sup.

På kräftskiva är snapsen och visorna nästan lika viktiga som kräftorna. Dryckesvisorna får feststämningen och gemenskapen vid bordet att skjuta i höjden. Man kan fila lite på sina sångkunskaper innan festen, men det är inte nödvändigt – volymen är viktigare än sångkonsten!