Ruokakulttuurin professori Johanna Mäkelä, Helsingin yliopisto

Innan det finländska samhället urbaniserades och industrialiserades var de lokala matkulturerna starka.

En central skillnad mellan områdena var bakningsfrekvensen för rågbröd, som delade in landet i områden med mjukt och hårt bröd. I västra Finland bakade man surt rågbröd i utomhusugnar eller speciella bagarstugor två gånger per år vid stora bakningsevenemang. Rågbröden torkades på stänger. I östra Finland bakade man mjuk råglimpa varje vecka i spisugnen.

Rågbrödet är fortfarande vår dagliga följeslagare, men det har förändrats såväl till form som delvis till innehåll. Finländarnas favoritbröd innehåller nu vete och är praktiskt nog färdigt skivade eller delade. Trots sin vardaglighet är rågbrödet en stark symbol som förenar oss till ett folk och överför arv till kommande generationer. Rågbrödets roll som tolk för finländskheten syns också som längtan hos finländare som bor utomlands. Många finländare utomlands uppskattar att få ett surt bröd som present när någon kommer på besök. Hur centralt brödet är i finländsk matkultur syns också i utvecklingen av bröd med litet kolhydrater för dem som följer en lågkolhydratkost.

För tillfället syns tecken på ett nytt uppsving för brödkulturen i Finland. Gamla surdegar binder ihop generationer. Samtidigt har ljusa vetesurdegar tagit plats bredvid de gamla rågsurdegarna både i bagerier och i hemmakök. Olika surdegar är samtidigt en del av vårt kulturarv och moderna keldjur, som man ”matar” och tar hand om. Brödetlever!