Det är inte många finländare som känner till att deras högt älskade landsmän Karl Fazer och Gustaf Mannerheim var vänner. Till synes representerar en chokladfabrikör och en fältmarskalk helt olika livsområden och nätverk. Men i praktiken var kretsarna små i storfurstendömet Finland och den sedermera självständiga republiken. Erfarenheter av Ryssland och en kosmopolitisk bakgrund var faktorer som Mannerheim och Fazer, och även konstnären Eero Järnefelt, hade gemensamt.

De nästan jämnåriga Fazer (f. 1865) och Mannerheim (f. 1867) lärde känna varandra närmare genom sitt intresse för jakt. År 1924 hyrde Fazer ut sin villa i Brunnsparken till general Mannerheim på ytterst förmånliga villkor. Vänskapen blomstrade ända fram till Karl Fazers död i oktober 1932 – Fazer dog de facto vid Mannerheims sida under en gemensam jaktfärd. Efter detta bodde Mannerheim kvar i huset som ägdes av familjen Fazer. Än i dag hedrar Mannerheim-stiftelsen Fazers minne genom de gemensamma värderingarna, kärleken till fosterlandet och det internationella synsättet.

Vänskapsband knyts – villa i Brunnsparken

Det är inte känt vilken händelse eller vilket ögonblick som utgjorde början på vänskapen mellan Gustaf Mannerheim och Karl Fazer. Men det skedde i Helsingfors under Finlands första tid som självständig stat och den första enande faktorn mellan dem var ett hyresförhållande som uppstod i början av 1920-talet.

I Mannerheims närmaste krets letade man vid den tiden efter ett lämpligt boende för den store nationalhjälten. Den vita generalen Mannerheim bodde då i en hyresbostad på Mariegatan. Affärsmannen Karl Fazer hade träffat honom i januari 1918 och beundrade honom storligen. Eftersom Fazer själv ägde flera fastigheter i Helsingfors föreslog han att Mannerheim skulle bosätta sig i Brunnsparken i villa nr 22 på Kalliolinnavägen. Till Fazers stora ära accepterade generalen erbjudandet och Fazer gav honom fria händer att bygga om och renovera huset, på Fazers bekostnad. Mannerheim planerade själv inredningen av hemmet med stor entusiasm. Från korrespondensen mellan herrarna finns otaliga brev bevarade med planer för detta hus, som i dag utgör Mannerheim-museet. Även från sin sjukbädd i Algeriet 1923 hann Mannerheim fundera på sitt hus:

”Jag tror det viktigaste i ett hus är att få alt, som fordras för det dagliga lifvet och servicen, löst på det mest tillfredsställande sätt – mottagningar komma först i andra rummet.”

Jakt och umgänge

Ombyggnaden av huset leddes av arkitekterna Karl Malmström och Robert Tikkanen som båda jagade tillsammans med Karl Fazer – kopplingen kan ha uppstått här. Även för Gustaf Mannerheim var jakt ett kärt intresse. Nu kunde han äntligen skapa ett eget permanent hem och inreda det med sina jakttroféer och alla minnen från sina resor. Kommerserådet Karl Fazer, en titel han förlänades 1926, och Mannerheim deltog i många gemensamma jaktfärder – ytterligare en faktor som förenade dem. ”I morgon tidigt far jag till Fazer för att under 2-3 dagar jaga vildgäss, orre och hare”, skrev Mannerheim till en släkting i oktober 1930.

Vid det internationella jaktrådets möte i Paris 1930 var inte mindre än 7 av de totalt 109 deltagarna representanter för Finland, bland andra kommerserådet Fazer och general Mannerheim, hedersordförande för Finlands Allmänna Jägarförbund, och sannolikt de gemensamma vännerna Monsieur Hackman och Doktor Rosenlew. Jaktintresset hade en viktig social funktion, och under jaktfärderna kunde representanter för olika yrkeskårer fritt diskutera olika livsfrågor. Om man får tro de middagsgästlistor och placeringskort som finns bevarade på Mannerheim-museet tjänades fosterlandet även vid middagsbordet.

På detta sätt fick vänskapen många dimensioner. Fazer och Mannerheim tilltalade varandra med stor respekt – ”Ni, herr General”, ”högtärade Herr Fazer” – men å andra sidan med genuin tillgivenhet som i telegrammen skrivna på tyska och franska (”très touché”, ”amitiés”). Bådaderas nätverk var av naturliga skäl kosmopolitiska. Gemensamt för dem var att båda hade finlandssvenskt ursprung och hade vistats en längre tid i Sankt Petersburg och dessutom även i Schweiz.

Evig vänskap

Karl Fazer dog i oktober 1932 vid en ålder av 66 år på en jaktfärd i Jockis tillsammans med Mannerheim. Så sent som i augusti hade Mannerheim skickat ett fotografi av sig själv ”till vännerna i Taubila” som tack. I sina vackra och – för tiden typiska – något patetiska minnesord beskrev Mannerheim sin vän enligt följande:

”Ditt liv var gärning och verksamhetslust, men mitt i arbetets allvar var naturen dig en källa till ständig glädje. Skogens fåglar och sävens and, de voro dina vänner. Deras liv gav ditt eget en ökad vidd. Som ingen förstod du ödebygdens tjusning och vildmarken avtvingade du dess förborgade skatt. Ödet ville att du skulle falla bland de furor du älskat. Solen förgyllde deras stammar och himmelen stod hög den dödsdag du föll. Och borta vid synranden drogo vildgässen sin tusenåriga väg mot söder. Må fosterjorden vila lätt över den trötte jägaren, må solen lysa hans väg mot ett okänt fjärran.”

Mannerheim, efter Karl Fazers död befordrad till fältmarskalk och Finlands Marskalk, höll kontakten med sonen Sven Fazer och kommerserådinnan Berta Fazer. På en – onekligen fantasieggande – inköpslista antecknade Mannerheim år 1935 följande saker inklusive priser inför en middag: 9 ankor, 6 humrar, gåslever, vin, blommor och ”Fazer”. Lördagen den 19 februari 1938 stod Mannerheim värd för en middag för 36 personer i sitt hem i Brunnsparken där middagsgästerna utöver de två tidigare nämnda bestod av bland andra av Italiens, Belgiens, USA:s, Ungerns och Brasiliens ambassadörer. I en dikt som Mannerheim skrev i ett telegram till Berta Fazer efter en fest visar han prov på sin sällan skådade jovialiska kreativitet:

”För den vackra poesin av fem skaldegenin/för gåvor utan tal efter var och ens val/för dryck och för mat tackar tacksam soldat av fullaste hjärta – Thessi, Kitty, Dolly, Brita och Berta. Mannerheim”

Bandet mellan Mannerheim-stiftelsen, grundad 1945, och Karl Fazers företag har bevarats genom årtiondena. Då Mannerheim dog 1951 deltog hela Fazers kontorspersonal med sina namn på en gemensam kondoleansadress. Mannerheim-stiftelsen fick förlänga hyresförhållandet länge efter Marskalkens bortgång, och på museet berättas alltid historien bakom Marskalkens hus. Så sent som på 1990-talet var Peter Fazer ordförande för Mannerheim-stiftelsen.

Samarbete 2017

Under Marskalk Mannerheims 150-årsjubileumsår är det en glädje för Mannerheim-stiftelsen att samarbeta med Oy Karl Fazer Ab. Under jubileumsåret för Finlands självständighet 2017 är det lätt att berätta vår historia, och vi samarbetsparter förbinder oss fortfarande till dess värderingar. I uppbyggnaden av Finland till en självständig stat och ett välfärdssamhälle har landets stora profiler en viktig plats. Än i dag är det viktigt att förstå kosmopolitismen och vidsyntheten i deras kärlek till fosterlandet. Karl Fazer med sitt schweiziska ursprung, som tillägnat sig kulturen i både Sankt Petersburg och Frankrike, och den världsvane polyglotten Mannerheim, som verkat i Ryssland, var multikulturella, starka personligheter. Deras insatser i Finland är obestridliga. Genom eget exempel har de också inspirerat många finländare att vara stolta över sitt fosterland, dess natur och kultur, dess förflutna och dess framtid.

Text: Mannerheim-museets kurator Kristina Ranki

Den 30 mars öppnades en utställning om vänskapen mellan Karl Fazer och Gustaf Mannerheim på Fazers besökscenter. Utställningen ingår i Fazers program under jubileumsåret Finland 100 och är öppen ända till den 31 augusti 2017.

Mannerheim-museets huvudmuseimästare Toni Piipponen är kurator för utställningen som sammanställts av föremål som visas för första gången.